Ett skepp kommer lastat

Häromdagen kokade jag och Lina knäck för första gången den här säsongen. Hon ville gärna ta med och bjuda på skolan, och det fick hon självklart göra. När jag hämtade Lina berättade en av hennes kompisar att hon tappat en tand;

– Jag visste inte ens att den var lös!

Hmm …

Lite senare kom Lina och sade samma sak.

– Mamma! Jag har tappat en tand! Och jag tror att den bara var LITE lös. Bra va?!

Hmm igen … Nu började jag överväga att aldrig mer koka knäck, två tänder på bara några timmar kändes som slutet för min karamellkarriär. Skrev en statusuppdatering på facebook och fick många reaktioner. En var som följer:

–  Skicka hit! Vi har lösa tänder som inte lossnar!

Sagt och gjort. Jag och Lina komponerade ihop en låda, fyllde med knäck och Lina skrev en bruksanvisning. Postade till Visby dagen efter. Innan veckan var slut var knäcken i kusin Albins mun. Han har också lovat att äta en om dagen tills önskad effekt uppnåtts. Jag hoppas att han slipper vänta så länge. Och jag kokar mer knäck ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s