Nyckelfrågan

För några dagar sedan inträffade det dåliga. Jag slarvade bort en bilnyckel. Inte ens min egen, men Mikas. Jag letade överallt men utan resultat – nyckeln var och förblev borta. När jag liftat hem möttes jag av det vi alla avskyr; ”välmenande” råd om hur man gör när man ska leta något borttappat.

  • Var såg du nyckeln senast?
  • Du har väl letat där?
  • Var har du varit under dagen?
  • Har du ringt till ställena du varit och bett dem leta?
  • Du vet väl om att du ska ha en särskild plats för nyckeln så att du har den på samma ställe varje gång?

Ja ni förstår. Alla dessa råd som man normalt ger sina barn när de inte ännu utvecklat förmågan att leta ordentligt. Men är man snart trettio år så vet man hur man letar. Tyvärr kan jag ju inte säga att jag vet hur man håller reda på saker, då hade jag ju haft nyckeln kvar. Så ja, i detta har ju Mika rätt.

Därför dog jag lite idag. Nu uppdagades nämligen att han själv inte har någon ANING om var den gråa originalnyckeln håller till.

– Men då är den ju borttappad? säger jag.

– Nej, inte egentligen, den är ju någonstans i flyttkartongerna, svarar Mika.

– Men du VET inte var den är?

– Nej, inte direkt, men säkert i lägenheten.

– Då är den väl borttappad?

– Nej så kan man ju inte resonera …

Ja, så fortlöpte samtalet och jag kände en viss (stor) skadeglädje över att inte vara den enda slarvern i familjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s