Renrasigt eller rondellhund?

Den eviga frågan. Alternativen när man skaffar hund är två; antingen köper du en hund med stamtavla som är registrerad i SKK eller så gör du motsatsen och köper en blandras som är registrerad i Jordbruksverkets register. Oavsett vilket så vill jag reda ut begreppen lite. När du läst mitt inlägg vill jag att du funderar på vad som faktiskt är bättre. Och skriv gärna en kommentar om varför du/ni valde renrasigt eller blandras.

Många menar att blandraser:

  • Är friskare än renrasiga hundar
  • Är billigare
  • Är bättre för att de är mer personliga
  • Också går att tävla med

Kort sagt så finns det en del till synes starka argument att bojkotta renrasiga hundar. MEN, och det är ett stort MEN, stämmer dessa argument?

Nu är jag ju partisk eftersom att jag sysslat med uppfödning i många år och funderar på att slå mig in även på hunduppfödningens bana, förutsatt att avelsmaterialet håller. Men jag talar alltså även av mångårig erfarenhet som uppfödare, om än av annan art än just hund. Naturens lagar gäller dock lika för alla, oavsett om man är hund, katt, kanin, häst eller människa.

Blandraser är friskare
Här är den största myten inom genteknik som någonsin existerat. Inget kan irritera mig mer. Grunden inom all avel är regel nummer ett: Du får vad du avlar på. Avlar du på friska hundar får dessa som regel friska valpar, men recessiva (vikande) gener kan göra att vissa individer ändå kan bära eller utveckla ärftliga sjukdomar.

Säg med handen på hjärtat hur många ägare av blandrashundar som tar sin hund till veterinären innan de avlar på den, för att undersöka om den har höftledsfel, armbågsdysplasi eller katarakt? För att bara nämna några av alla de sjukdomar som nedärvs. Och hur många avstår att avla på sin hund på grund av tex våteksem, foderallergier, felaktiga vinklar (som i förlängningen kan ge hundar med rörelseproblem) eller andra ”mindre” fel och åkommor?

Visst är det så att det finns SKK-anslutna uppfödare, med eller utan kennelnamn som också de struntar i att kontrollera dessa saker, men där anser jag det som min plikt som valpköpare att kontrollera uppfödaren, kullen och dess föräldrar innen ett eventuellt köp. Att hunden är renrasig betyder inte automatiskt att den är kärnfrisk, men det går att kolla med enkla medel om föräldrarna verkar lämpliga att avla på.

När du ska köpa valp, fråga om föräldrarna är ögonlysta, kollade för patella och höftledsröntgade, beroende på vilken ras du väljer. För Pudel, Finsk lapphund, Kinesisk nakenhund, Cocker spaniel och en hel del andra raser kan man även skicka blodprov för att undersöka ögats sjukdomsstatus.
FRÅGA. Och är hälsokoll inte utförd på båda föräldrar, fråga varför. Och fråga varför man ändå valt att avla på dessa föräldrar.

Blandraser är billigare
Sanning med modifikation – ännu en gång. Ofta kan en blandras kosta mellan 3 000 och 16 000 kronor, beroende på storlek och raser. Här vill jag att du räknar in att hunden i sig är billigare, men tillbehör och veterinärkostnader är desamma när hunden är ny i familjen. Är det då en korsning av raser med tveksam hälsostatus blir det fort så att veterinären blir en rikare person än om du hade skaffat en renrasig hund på en gång.

Och visar det sig att din hund lider av ett ärftligt fel och måste avlivas, hade det då inte varit värt någon extra tusenlapp för att få behålla sin vän i tio år till? Vad får en kompis kosta? Vad är känslor värda?

Är mer personliga
Till utseendet kan en blandras se ut lite hur som helst, och det är ju kul. Oftast. MEN du vet aldrig hur slutresultatet blir, även detta är en grundlagd kunskap inom genetikens område. Första generation blir ofta en kul mix av de båda föräldrarna, sedan kan vad som helst hända avseende storlek, färg och hårlag. Den hund du trodde inte skulle fälla sin päls kanske behöver både klippas och borstas för att familjen inte ska förgås i ett hårmoln.

Till sin personlighet blir hunden oftast formad genom sin uppväxt. Viktigt att komma ihåg är att det dock finns faktorer som kan göra den söta famljemedlemmen potentiellt farlig. Jag syftar på de korsningar där man blandar hundar från olika rasgrupper utan en tanke på hur psyket blir. Att korsa jakt och vall kan bli en dyrköpt erfarenhet, liksom att avla skygghet med aggressivitet eller dominans. Vad säger att uppfödaren av din blandras haft detta i åtanke när man inte kontrollerar hälsan?

Man kan tävla med en blandras
Ja man kan tävla med en blandrashund. Men inte i alla grenar och moment. Du kan inte ställa ut din hund för att få veta om den är en rastypisk representant som kan räknas som ett gott avelsresultat. Du kan inte heller tävla den till tex lydnadschampion. Du kan inte heller gå jaktprov med den.

För oss var det även av intresse att hunden skulle ha bra gener att se tillbaka på när det gäller jakten, och även sådant nedärvs. Då trädskällare (dit vår ras Norrbottenspets räknas) är tillräckligt svåra att jaga in vill man gärna få den bonusen att den åtminstone har anlag för att kunna bli bra. Chanserna ökar om stamtavlans hundar har jaktprovsmeriter och poäng att jämföra. Och ska man ändå lägga energi på att jaga in en hund – varför inte satsa på en som verkligen kan bli bra?

Nu vill jag veta vad du tycker
Har du hund? Hur valde du renrasigt/blandras? Har du kontrollerat hälsan på din hund avseende ärftliga sjukdomar? Varför? Varför inte? Ska du skaffa hund – hur funderar du då?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s