Mycket med socker nu…

Att bli mormor eller farmor sägs vara livets efterrätt. Kan det då sägas att jag äter kakan och har den kvar när min egen unge börjar bli underbart stor, snart ska börja skolan och vänner och syskon skaffar smått? Jag får ju möjligheten att njuta av spädbarnstiden, får på nära håll se hur de utvecklas och gör nya framsteg.

Sötsaken Alva snart tre månader ung

Sockergrynet Arvid (som börjar bli stooor nu!) är åtta månader snart

På senaste har jag även hittat ännu en liten goseplutt att leka med. Mitt kusinbarn, drygt ettåriga Paula hälsar på ibland, och hon snackar goja så som ingen annan kan. Det, om något, är riktigt, riktigt kul! Jag tyckte att hon till och med sa "Hej Frida" sist hon var här, men ingen vet säkert… Undrar om hon vet det själv ens en gång?

Att få ha dessa härliga ungar omkring sig gör att man ibland känner sig som svävande på en molntuss av sockervadd. Det är så oerhört sött. Tack mammor för att ni bjuder på era små!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s