Att ha humör…

Som många vet så har jag ett rackarns humör. Ett som ibland ställer till det för mig. Den här gången hann jag inte avreagera mig som tänkt, men vill berätta för er vad som hänt.

I lördags vaknade jag och Mika på Piteå Stads Hotell. Vi åt lyxig hotellfrukost av högsta klass och funderade ut vad vi skulle hitta på därnäst. Vi kom överens om att semlor var en god idé, och att Esa och Lotta med ungar säkert skulle uppskatta detta lika mycket som vi. Sagt och gjort. Vi begav oss till ICA för att köpa. Mika väntade i bilen, och jag skyndade in.

Till att börja med blev jag lindrigt irriterad när det inte verkade finnas en enda semla i hela butiken. Med lätt irritation i rösten frågade jag en ung manlig expedit om de hade semlor och i så fall var? Det visade sig att de stod placerade i en speciellt uppmärkt kyldisk precis bredvid de andra nybakade bröden som butiken hade att erbjuda. Väl synligt, nästan mitt i gången dessutom. Hmm…. Ibland är jag tydligen blind. Som tur var kom jag ihåg att tacka så mycket för hjälpen och tog sedan en trave semlor med mig till kassan. Halade fram kundkort och bankkort.

När det skulle betalas bad jag om att  få två hundra kronot utöver summan. Inga problem. Knappade in koden. Medges ej. Vad? Bad om att bara ta på summan, 100 kr, men kassörskan råkade ta 200 istället.  Ingen fara tänkte jag, jag hade ju gott om pengar på kontot. Medges ej. Igen. Men vad fan? Kassörskan blev lite generad men knappade in enbart summan. Medges ej. Jag var ju så noga med koden, och är det fel kod brukar de ju säga till? Ringde telefonbanken, jajjemän, där fanns kosing. I entrén till butiken finns en uttagsautomat, så jag stövlade dit. In med kortet, tryckte koden, valde summa och kvitto. "Kortet behållet. Kontakta banken för utredning."

Ilskan steg inom mig. Rådlös är det sista jag blir, och jag SKULLE ha semlor. Stövlade med arga steg till bilen, bad Mika om en peng och betalade det parkerade kvittot i kassan. Bestämde mig för att genast på måndag morgon ringa banken och KLAGA. Pengar på kontot och ändå gick det inte. Nog är det något som är en aning fel då. Semlorna smakade bra hos Esa och Lotta, och helgen fortskred.

Söndag vaknade jag sent, det hade ju varit ett långt och händelserikt veckoslut. Jag skulle precis ta min morgonmedicin och kom ihåg att den ju låg i väskan jag haft med mig ut under helgens festligheter. Öppnade väskan. Däri låg ett kort. Ett bankomatkort prytt med en bild av världens sötaste unge. MITT bankomatkort. Tankarna flög snabbt genom huvudet, det vill jag lova! Trolleri? Njae… Med tanke på hur trött jag måste ha varit så är det mer troligt att jag försökt betala semlorna med något annat kort.

Jag uppfylldes av ett bubblande skratt och tänkte "typiskt mig!" När jag visade kortet för Mika fattade han först ingenting, sedan skrattade vi ihop. Rejält. Tänk vilken min de ska få när de hittar ett H&M-kort eller medlemskort i Prickard-klubben i bankomaten! Det är sådant man får bjuda på.

Sensmoral: Tänk först, handla sedan. I dubbel bemärkelse. Konrollera att du själv gjort allt rätt innan du hetsar upp dig och blir arg.

Troligen har jag inte lärt mig någonting av denna anekdot, jag lär bli lika arg nästa gång. Men kul var det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s